Bojor, galler, dunkla dagar,
gråa murar, stränga ord,
verk av gamla lumpna lagar -
kroppslig pina, själamord...

Unga, fria, ljusets kämpar,
män, som sprängt ur folkets led!..
Tyst! Dess friska rop man dämpar
ty det ropet lydde: Fred!...

Slikt är farligt! Väck att mörda
nu en domnad mänsklighet! -
Med det repet får man skörda,
mer än med barmhärtighet!...

Skrik på mord! Det är den rätta
lösen nu, är deras sed
som bak galler några sätta
vilka vågat ropa: »Fred!»...

Ännu tycks det dunkla dagar
härska på vår arma jord,
ännu finnas lumpna lagar,
kroppslig pina, själamord...