Mördare! Samhällets lagliga mördare!
Hur kan frihetens vilja kvävas
Med laddade gevär och lömska mord?
Vansinnigt! Lågt! Helvetiskt!
Gå ner till stranden av er salta sjö
Och två bort blodet, som klibbar
er på händerna.
Och äten, varen glada, ty i morgon
skolen I dö.
Och stå till svars för stränge domarn,
Vars namn är tiden
Och vars dom dundrar åskligt
Genom soluppgångsbelysta näjder
I bleknen inför domens hårdhet,
Uttalad av hårda skälvande läppar:
Glömska - Evig oåterkallelig glömska...
Men i blå rymderna sväva den mördades ande,
Triumferande över idéernas segertåg.