Sång på första maj

Bak' fladdrande fanor i jublande håg
vid klang utav sång och musik
nu ut i naturen marscherar vårt tåg,
där skogen står solgrön och rik.
Vi hälsa den dag med de vackraste namn,
som sommaren bär i sin famn.

Vi fröjdas åt vårfågelns kvittrande spel
och smekas av doftande vind.
Men ändå vår glädje är grumlad, - ej hel.
Det brinner av harm på vår kind.
Vi känna oss tryckta, och därför ibland
den knytes i fickan, vår hand.

Från år och till år denna dag ha vi gått
att visa för dem, som ha makt,
hur orättvis usel och hård är vår lott
med bördor, som de på oss lagt.
Och vad ha vi vunnit? Hör svaret av dem,
som svälta i skövlade hem!

Men snart med vårt tålamod kanske är slut!
Än finnes det män bland oss kvar,
som våga att slåss, tills att inte en klut
finns kvar utav våra standar.
Ty den som vill frihet ej sviktar i mod
att offra för frihet sitt blod!