Demonstrationståget

Hotfullt och mörkt, som en nordanlandsnatt,
då norrskenet lurar vid randen
av stjärnfattig himmel och uvarnas skratt
förtystnat vid islagda stranden -
så synes mej arbetets väldiga tåg,
som ringlar sig fram mellan husen
och tänder en kamplusta vild uti håg
för en frihet åt mannen i blusen...

Andlös och mörk som en nordanlandsflod,
som flyter i skog ner från fjällen -
där är mej hären av levande blod,
vars slag skakar bergfästa hällen...
Hånskratten tystna och dö i den grav
där orättens samfund försänkes -
det böljar och jäser i ledernas hav
där livsrätten ännu kränkes.

Jag ser något växa på renad grund
ur askan efter det gamla;
jag ser något väldigt i denna stund,
som arbetets män församla.
Det är något nytt, något ljust som går
och trycker i valkade händer -
det är i vart öga en färg av vår
och det spirar bland svarta bränder.