Tre matskedar anarkism

I.

Mot disciplinen - detta de styrandes räddningsankare - uppställa anarkisterna den fria tanken och allas och en vars fulla initiativ. Mot de ömkliga idéerna om småreformer, som proklameras av de borgerliga partierna, ställa narkisterna den stora och fria revolutionstanken, som ensam kan ge den nödvändiga inspirationen. Och till dem, som vilja, att folket skall inskränka sig till ett mot de styrande lössläppt hundkoppel, säga vi: »Folkets andel i revolutionen måste vara positiv och på samma gång destruktiv. Ty endast det allena kan åstadkomma samhällets reorganisation på grundvalen av allas jämnlikhet och frihet. Att lägga denna uppgift på andra, vore det samma som att förråda själva revolutionens grundtanke.»

II.

I de revolutionära kretsarna är det mycket vanligt att betrakta revolutionen som en stor fest, under vilken allt av sig självt skall ordnas på bästa sätt. Men den dag då alla gamla inrättningar skola upphävas, den dag då hela detta ofantliga maskineri, som väl eller illa tillfredsställer det stora flertalets dagliga behov, upphör att arbeta, då blir det nödvändigt, att folket självt åtar sig att reorganisera det förstörda maskineriet.

III.

För oss, revolutionärer, som förstå, att folket framför allt måste existera och ge mat åt sina barn, blir uppgiften svårare. Finns det tillräckligt med mjöl? Och kommer det också till bagerierna? Hur skall man ordna, så att icke tillförseln av kött och grönsaker upphör? Har alla husrum och bostad? Är det icke brist på kläder? o. s. v. Det är sådant som vi måste tänka på.

P. Krapotkin.