Ordning och oordning

Ordning - det som de härskande mena med ordning - är ett tillstånd, under vilket nio tiondelar av mänskligheten arbetar för att skaffa en handfull dagdrivare lyx och överflöd samt sätta dem i stånd att tillfredsställa alla sina nycker och sinnliga njutningar.

Ordning - det är då dessa nio tiondelar sakna allt det, som är den nödvändiga betingelsen ett människovärdigt liv, för en rationell utveckling av det andliga jaget, - det är ett nedtryckande av mänsklighetens stora mssa i ett tillstånd liknande lastdjurets, som lever ur hand i mun, utan att någonsin våga tänka på tillfredsställandet av de njutningar, som finnas i studiet av vetenskaperna, av konstens verk.

Ordning - det är eländet och hungersnöden, vilka ha blivit samhällets normala tillstånd. Du ser det i Irland, där bönderna dö av hunger, i Italien, där innevånarne nödgas lämna sitt blomstrande land för att vandra omkring i Europa och söka arbete.

Ordning - det är att jorden tages från bönderna för att förvandlas till betesmarker åt de rikas kreatur, - det är att man hellre låter jorden ligga obrukad än att överlåta henne åt dem som ingenting högre önska än att få odla densamma.

Ordning - det är kvinnan, som säljer sig för att försörja sina barn; det är barnet, tvingar att instänga sig i fabriken, det är arbetaren, degraderad till maskin.

Ordning - det är att ett litet fåtal häver sig upp till härskare över flertalet och uppfostrar sina barn att sedermera övertaga samma funktioner, vilka upprätthållas genom våld, genom list och genom massmord.

Ordning - det är den oavbrutna striden, människa mot människa, hantverk mot hantverk, klass mot klass och nation mot nation. Det är kanonerna, som aldrig upphöra att dundra.

Ordning - det är förtrycket, underkuvandet av tankens frihet, det är människosläktet indelat i herrar och slavar; det är den plötsliga döden vid gruvexplosioner, vilken kommer hundratals gruvarbetaret ill del på grund av gruvägarnes förakt för arbetarnes liv.

Ordning - det är Pariserkommunens blodbad, det är mordet på trettiotusen människor, män kvinnor och barn, vilka sönderflängdes av granater och begrovos i osläckt kalk under Paris' gatstenar.

Ordning - det var den ryska ungdomens öde: inmurad i fängelser, begraven i Sibiriens snö-öknar eller hemfallen under bödelns rep.

Sådan är de härskandes ordning!

Och oordning - det de kalla så - vad är det?

Det är folkets uppror mot denna skändliga ordning, då det bryter sina bojor, förstör sina fängelser och styr hän mot en bättre framtid!

Oordning - det är tankens uppror kort före revolutionen, det är omstörtningen av hypoteser sanktionerade av förgångna århundradens stillastående. Det är de nya idéerna, de djärva uppfinningarna, det är lösningen av vetenskapens högsta problem.

Oordning - det är avskaffandet av forntidens slaveri, kommunernas resning, upphävandet av livegenskapen och arbetet på avskaffandet av det ekonomiska slaveriet.

Oordning - det är böndernas revolt mot herremännen och prästerna, då de brände slottet för att skaffa plats åt hyddorna och komma fram ur sina hålor för att taga sin plats i solens ljus. Det är Frankrike, som befriar sig från kungadömet, och därigenom ger slavoket i hela västra Europa dödsstöten.

Oordning - det är 1848, som bringar konungarna att skälva och proklamera rätten till arbete. Det är folket i Paris, som kämpar för en ny idé, men överväldigat av massmördarne, testamenterar mänskligheten idén om den fria kommunen och banar vägen för den kommande revolutionen, vars närhet vi känna och vars namn är den sociala revolutionen.

Oordning - det som de kalla så - det är de stora epokerna i historien, då hela generationer befinna sig i en oupphörlig kamp för att bereda en bättre tillvaro för mänskligheten, avskakande sig århundradens träldom. Det är epoker, under vilka människoanden på få år tar jättesteg framåt och utan vilka mänskligheten skulle blivit kvar i forntidens slavtillstånd, ett krypande väsen, dömt till evigt elände.

Oordning - det är utvecklingen av de högsta mänskliga egenskaper, det är den högsta människokärlekens lovsång!