Den Nittonde November 1915

Ett år har hunnit att sjunka
i tidens strandlösa hav.
En vår ha blommorna spirat
på döde kamratens grav.
Men rösten man ville förstumma
är klar och levande än.
Hans "Resen er, slavar", ljuder
från ständigt växande skaror
av arbetets kvinnor och män!

Det föll en man! En av våra
i kampen för liv och bröd!
Den kamp, som så ofta bringar
oss fängelsehålor och död.
Men varje kamrat man dödar
och pinar i fängelsehål,
det är ett mått av olja
med vilket förtryckarne öka
revoltens flammande bål!

Vi hava ej tid att sörja
dem gravar och fängelser gömt.
Vi skola visa i handling
att vi ej förlåtit och glömt!
Än skola väl många falla!
Vår kamp skal bli lång och hård.
Så låt oss bygga ett fäste
som ingen makt skall grusa!
Må det bliva de fallnas vård!