När jag blev blockadbrytare

Det hände sej just härom dan,
jag tänkte mej att lämna stan
och gick så ner till Jarlaplan,
att ta en buss, men aj för fan.

Där var en väldig massa folk.
Polisen sökte våra tolk.
Där stod en fet och uppblåst holk
med näsan röd, i ögat smolk.

Han bjöd mej artigt stiga upp.
Som busschaufför där satt en tupp.
Då gick en talgdank för mej upp
och jag beslöt mej för en kupp.

Nog är jag rädd om mänskoliv,
men jädranom min liv och kniv,
jag tänkte så på pin och kiv:
Ack, Belsebub nu mod mej giv!

Nu satte bussen säj i gång.
Min själ sjöng en fanatisk sång,
att denna resan blir ej lång,
den sluta skall med brak och bång.

Så mötte vi en annan buss.
Det var ock' en blockerad skjuss,
och som chaufför där satt en tuss.
Fy attan, vilka kräk, Usch, usch.

Jag reste mej liksom på lek,
men säkert var jag på något blek.
Och till chauffören gällt jag skrek:
Ni kör ju rakt emot en ek!

Min näve så i ratten tog,
som blixten den åt sidan drog
och bussarna så sammanslog.
Mitt hjärta darrade men log.

Strejkbrytarbussen gick i kras.
Chauffören kalla mej för as.
Jag klara hyskan med en fras.
Det kunde blivit värre ras.

Annika 1929