#title Från djupet #author Walfrid Engdahl #date 1916 #source Allarm 1 juni 1916 #lang sv #pubdate 2026-08-14T02:00:00 #topics Dikter, poesi, lyrik, revolution, religion, arbetarklassen, Mitt i hopen av smilande gycklare och av ödmjukt krypande fän, ibland lismande slippriga hycklare och bland böner, suckar och skrän hörs ej livslystet klingande sången, märks ej viljan, som önskar och kan, ej den upprätta spänstiga gången av en helgjuten självständig man. Ty de fege befolka än tiderna och försumpad ungdomen är. De ha kvävtss de uppfriskande striderna i osund och kvav atmosfär. Och det varma och sprudlande blodet, vilket livskraftigt sjöd och som brann, har försvunnit tillsammans med modet. Och det saknas en självständig man. Att få bo bland de pösiga låtsarna med moralen och kyrkotukt, är som gift för de ärliga trotsarna, är förpestad gravkammarlukt. Deras dådkraft, I fege, förakten, ty den uppbäres hänsynslöst sann, och I bleknen och darren för makten vilken ägs av en självständig man. Hur de fylka sig snällt inom båsarna med rostiga klavar och band och stå lugna bak tillvridna låsarna med en lam och orkeslös hand. Se, de pröva ej styrkan mot banden för att söka om bräckas de kan. Ej en skråma får synas på handen - ej ett spår av en självständig man. Gå med plikter mot möglade gudarna och för kungar och fosterland. och att dyrka de glänsande skrudarna, följa vinken från härskarens hand. Att sig själv ge i våldet hos andra, gå på knä tills medaljden man vann; men ej våga förtryckarna klandra som upprorisk och självständig man. Men en gång skall de komma dock vindarna med sitt domssorl i våldsam fart. Det skall rassla och skaka i lindarna. Det skall ränsas och brännas snart. När allt ruttet blev nergräft i jorden, då vi frihet och målet upphann. Då den härliga stunden är vorden för envar att bli självständig man.