Frihet - Sonetter, tillegnade Emma Goldman och Alexander Berkman

I.

Allt som bundet är skall bliva löst och fritt,
allt som ljuger skall omsider dödas,
och ur sanning, som mot lögn och fördom stritt,
skall en dag en värld av frihet födas.

Allt det vrånga skall till slut få annat snitt,
allt det murket gamla skall förödas;
och vad du i drömmen ser skall bliva ditt,
om till en blott våra viljor lödas.

Rosor vissna, stjärnor slockna, men idén
om en värld av frihet strålar med ett sken
som en evig sol från himlar höga,

om du blott, hur ringa än du är och arm,
bär idén med sådan kamplust i din barm,
att dess sken ger glansen åt ditt öga.

II.

Du, som helt har vigt ditt liv till kamp emot
maktens välde, måste offer bringa!
Jagad irrar du i världen, och din fot
trampar mest på törnen, som dig stinga.

Överallt dig möter svek och våld och hot.
Stolt du står och intet kan dig tvinga,
ty i frihetstanken har ditt väsen rot
och ur den ditt kampmods källor springa.

Och om man i hårda bojor grymt dig slog,
inga bojors järn dock äro starka nog
till att böja järnet i din vilja.

Från din tro, att över mänskors makt och tvång
frihetskravet vinna seger skall en gång,
kunna fängelsemurar dig ej skilja.

III.

Se, vi hälsa hjärtligt två kamrater - två,
vordna som till ett i denna röda
längtan, som vill upp till idealen nå,
vilkas stjärnor genom töcknen glöda.

Maktens gissel ha de grymt fått pröva på.
Intet kan dock deras stridslust döda.
Än i dag bland oss, trots allt, de starka stå
med ett liv av offer och av möda.

Emma Goldman, - blott vid ljudet av ditt namn
öppnas för oss som en moders mjuka famn,
som all livets bästa värme bringar!

Alexander Berkman - man av kraft och märg,
aldrig bleknade din längtans röda färg,
ty din längtan bär som örnens vingar!