#title Hemlös #author Signe Aurell #date 1918 #source Allarm 15 mars 1918 #lang sv #pubdate 2026-08-12T12:00:00 #topics Allarm (Tidning), Hemlöshet, Fattigdom, dikter, poesi, lyrik, Revolt, Grubblande går han sin tunga ban Hopplös, förtvivlad och slö Allt har han prövat, elände och gråt Hunger och köld och snö. Stundom han mötts av en hotande min, Stundom av sparkar och slag, Hånfulla blickar och hjärtlösa grin Blivit hans vardagslag. Intet han äger på denna jord Aldrig han finner en hamn. Sällan han mötts av ett trofast ord Elle en öppen famn. Allt vad han hoppas av jorden är En grav i den vänliga mull Och kanske till sist över torvan där En smekande solstråles gull. Du enslige vandrare, fattig och skygg. Du mödans och olyckans son, Din ödmjuka nacke och bugande rygg Blott skaffat dig snäsor och hån. De rika ha hört dina böner, ditt knot Och stulit ditt hem och ditt bröd, Ha slagit i bojor din hand och din fot Och skänkt dig bekymmer och nöd. Vad hjälper att bedja. Nej, res dig och tag Det som ändå är endast din rätt Då först kan det randas en ljusare dag För arbetets son och hans ätt. Då först skall du slippa att tyngd utav sorg Med dödsfruset hjärta i barm Irra och vandra kring gator och torg Fattig och hemlös och arm. Det stormar. Se frihetens blodröda bål Nu lågar med flammande ljus, Och klangen av bojornas bristande stål Sig blandar med stormarnas brus. Till strid mot kung orätt. Hans spira begrav, Stick hela hans rike i brand, Styr sedan din färd över svallande hav Mot framtidens lyckliga land.