Anarkistens profetia

Det gryr en dag, då statens makt
förbränts och smält tillsamman,
förvandlad, till upplösning bragt
som malm för masugnsflamman;
då ståta inga furstar mer
med morska påvelater
och inga frihetsvärk slås ner
av väpnade soldater,
ty då är individen allt
och samhället bytt om gestalt.

Då övas icke längre tvång
mot den, som bryter banor,
där lagens regelväg är trång
för fria mänskors vanor.
Då skall pärsonligheten främst
i mänskokult betraktas,
och allt förtryck av den skall sämst
av allt i livet aktas,
så ingen statsmakt djärves mer
fribytarandens drift slå ner.

Utväcklad så i högsta mått
fullkomnas individen
därtill att kunna kläda skott
väl i utväcklingsstriden
och varda mäktig kämpa hårt
och tappert, klokt och sansat
och vinna seger, om så svårt
den än av nöd blir ansatt;
geni och sann intelligens
uppnå en dådkraft utan gräns.

Hell dig, du nya tidevarv,
då starkt ett släkte danas,
som ger en viljemakt i arv,
som nu blott svagt kan anas;
då inga bojor anden bär,
ej trossystem den binder;
men tänkarn frigjord lagrar skär
i forskning utan hinder,
se'n vetenskapen segerstolt
mot gamla dogmer gjort revolt.

Hell! Då är namnet anarkist
ej skamligt mer att bäras.
I anarkisten skall till sist
pärsonligheten äras.
Intelligensen buren ut
åt jordens millioner
rotfast självkänslan gör till slut
hos framtidens pärsoner,
som rika på initiativ
omforma mänskoandens liv.