Rebellflickan
Värnpliktsvägraren
(Till Folke Rosén.)
1929
Jag undrar om ni varit inne
i en fängelsecell nå'n gång?
Då har ni den säkert i minne
för tid både väl och lång.
Det hände mig härom dagen,
jag besökte en man i en cell,
han hade dömts utav lagen,
det var förresten i lördagskväll.
Den mannen är god av naturen,
han är högsinnad, ren i sin själ!
Och varför han sitteri buren,
jag fråga mig länge och väl.
Och varför bär han denna börda?
Jo, saken är helt enkelt den,
han vill inte lära sig mörda
varken kvinnor, barn eller män.
Och nästan jag blir förlägen,
när jag tänker på bödlarnas makt.
En stinkande klosett var belägen
i ett hörn; det var cellens prakt.
Och luften var unken och dålig,
i den dväljs han natt och dag.
Om den för hans hälsa är vådlig
bekymrar ej Sverges lag.
Ett system som så handlar mot alla
som söka förbrödring och fred,
ju dömer sig självt till att falla
för framåtskridandets led.
Ty mörkret är dömt till att vika
om natten är aldrig så lång.
Den dag finns ej fattig och rika,
då ej mörkmännen mer gör förgång.