Välsignad vare striden!

Stå upp Marat, Babeuf, Louise Michel!
Stå upp Karl Marx, Bakunin och Lasalle!
Nu lutar världen spänt till er apell,
nu lutar allt det gamla mot sitt fall...

Hav tack, ni döda, för det verk ni gjort,
för år i fjättrar, landsflykt, hån och spe.
Nu öppnar striden edra drömmars port
- stå upp att edra hjärtans eld oss ge!

Hell dig o morgon! - Se österns skyar lysa
röda som av rosor. Ja hell den nya tiden!
Borgarna, bastiljerna och tronerna rysa.
Stridens tid är inne. Välsignad vare striden!

Stå upp, ni män, ni bittra, böjda män,
som kvävt er längtan sen er barndoms dar!
Stå upp! Revoltens ande lever än
och det är gryning nu, där natt det var.

Ni vet det nog: det enda arv ni fick,
var blott ett märke med en skrift: plebej.
Stå upp! Låt vreden flamma i er blick!
Nu ropar tiden - svara, töva ej!

Hell dig, o tid - du tid då sagor sannas!
Hell dig, o morgon! Se natten är förliden.
Evigt i historien förtrycket skall förbannas.
Friheten skall tända oss. Välsignad vare striden.

Res er, o kvinnor, ur er tysta nöd!
Gå ut i kamp för er och edra små!
Snart strömmar solsken ner i överflöd,
snart ryckas himlens stjärnor ur det blå.

Ack, edra händer ha så länge sträckts
mot rosorna i solens rika land...
Kom ut, o längterskor! Se dag har bräckts,
av rosor sväller österhimlens strand.

Hell dig, o stund! De magra händer sträckas
tusen o tusen, mot gryningshimlens siden.
Hell er, o drömmar, som aldrig skola släckas,
stråla blott allt högre. Välsignad vare striden!

Stå upp envar som föddes till plebej,
aristokrat i viljan dock och tron,
ställ edert ja emot förtryckets nej,
mot dess ukas ställas er revolution!

Vill någon svika, så lät Judas gå,
ej påskens segerdag han hejda kan.
Vi rycka himlens stjärnor ur det blå
och öppna jordens portar, man vid man.

Hell dig vår dröm, din seger snart oss kallar,
högt med hejdlöst jubel i brösten hälsa vi den!
Våren vi möta - dess våg mot himlen svallar
oemotståndlig. Välsignad vare striden!