#title Dödssång #author Louise Michel #source Tidningen Brand #18 1921 #lang sv #pubdate 2026-07-14T02:00:00 #topics lyrik, poesi, dikter, Pariskommunen, anarkism, *Denna "Dödssång" skrev Louise Michel som avsked till sina kamrater som kämpat sida vid sida med henne under Pariserkommunens dagar.* Dagarna drunknar i tidens hav, och i dess grav dränks vad ditt hat och din kärlek du gav. Rinnen i timmar, dagar hän spårlöst i rastlöst flöde! Väx du gräs under griftgårdars trän över de jordade döde! Se, huru skeppet för vän efter vän{1} mot ett fjärran fängelses grav Men vi döda och bannlysta kommer igen, utur celler, ur gravar, ur hav. Vi kommer igen - en tallös hop, som spöken ur skuggornas land. Vi samlas tyst vid ett maningsrop och trycker varandras hand; den ena klädd uti svepningsvitt, den andra med öppna sår, som kulorna borrat. Men över oss fritt det röda banéret slår. Vår kamp är slutad. De tappres rad, de starkes har mejats ned. På nytt tyrannen ser segerglad blott krypande slavars led. Var är, o kamrater, sönerna väl till det bragdrika folk, som en dag med Marseljäsen i blick och själ drog ut för att väga ett slag? O kamrater, i kampen jag älskat ert mod, som lågade stolt och hett, jag älskat kartschernas smattrande flod och granater som regnade tätt, jag älskat vår fana, flammande röd, där kulor stött hål vid hål. Vår lön blev döden. Men än i vår död var folkets räddning vårt mål. Dagarna drunknar i tidens hav, och i dess grav dränks vad ditt hat och din kärlek du gav. {1} Louise Michel och hennes kamrater deporterades till Kaledonien.