Påskvisa i fängelset

Cellen min, ja den är mörk och trång-san.
Långfredagen, se, den blir nog fasligt lång-san;
Och så kommer påsken,
Då ska alla fnåsken
Gå i kyrkan under bön och sång-san
Och ett fasligt himlaväsen: bing och bång-san.

Men vad gör det oss, som sitter här-san?
Vi predikan får förutan nä besvär-san,
Ty hit kommer prästen,
Han är söndagsgästen
Klockan 12 vid pass i vår affär-san
Han då våra grova synder tar i sär-san.

För ens själ det kan nog vara gott-san,
Om man undervärken riktigt rätt förstått-san,
Men då hela pjäsen
Är ett fasligt väsen
Utav lögn och annat gott och smått-san,
Blir det enbart smakligt för en hottentott-san.

"Herre signe du och råde" - jo, jo, men-san
Lägg dig ner och som ett kräk bekänn-san,
Att du synden hatar;
Fast du den ej ratar,
Tvärtom finner den så skön... Än se'n-san,
Du i bönen låvar, icke göra det igen-san.

Så går påsken över. Det blir lungt-san.
Uti kvava cellen känna det nog så tungt-san.
Men vad skall man göra
Sanningen att höra
Tål ej packet. Därför nu jag sätter punkt-san.