Min son

Min son hör till i drängars lag,
är böjd och arbetsbruten,
är gammalklok och sluten.
Lång är bönders arbetsdag
och långa fält och ängar
för unga arbetsdrängar.

Min son har grova händer,
med ristade ränder
av spade, grep och plog,
ej böjdes han av åren:
fyller sjutton till våren,
han böjts av jäkt och knog.

På vägen gå i skaror
i köld och länsmansfaror
vuxna härdade män,
med vilja till spaden och plogen
till yxan och timret i skogen
männen utan hem.

Min son är arbetsbruten,
är gammalklok och sluten
och drömmer om den dag
då världens kutiga drängar,
från alla fält och ängar,
bildar brödralag.

Bildar ring kring jorden
och tager gud på orden:
om allas rätt till den,
en kutig dräng han vankar
i ljusa framtidstankar
om drängbefrielsen.

Må folken i fabriken,
i alla land och riken,
gå i led med drängarna,
med männen ifrån vägarna
och bilda ked kring jorden.

Må alla sinnen vakna,
och alla ryggar rakna!
Det gäller rätt till livet
och bröd åt miljoner,
det gäller ära, dödad under tiggarår!

Mån folken i fabriken
i alla land och riken,
gå i led med drängarna;
med männen ifrån vägarna,
och bilda ked kring jorden!

Helga.