Hungerballaden

Honnör för de tänkande hjärnorna
och nog ha vi sett alla tärnorna -
och nog ha vi drömt under stjärnorna
i hungerballadernas land.
Men hungern förtynade glöden
och stjärnorna talte om döden
och månskäran grinte som nöden
med nålvass och giftig tand.

När blodet i vårarna trånade
och vårmorgonhimlarna blånade,
då gingo vi slagna och hånade
till kamp för en beta bröd.
Och dagarna gingo i lidande
med tynande hjärnorna kvidande,
tills hösthagelstormen kom ridande
med ro eller vinternöd.

Men friheten bröt emot sederna
och runtom, på land och i städerna,
vi reste oss upp emot fäderna
i vördade fäders ring.
Men då kommo krypen och lagarna
och alla de dåsiga magarna.
Och slutet på Röda dagarna
blev galge och rättareting.

Men komma vi åter från vägarna
till landet med kornet och bägarna,
se upp för de hungrande jägarna
från hungerballadernas land.
Till svar på de slag som ni givit oss,
då ni jagat oss bort och fördrivit oss
ska vi tända en eld som ett norrskensbloss
i upprorets hämmande hand.