#title Till en värvad #author Fredrik Framstegsson #date 1915 #source Tidningen Brand #11 1915 #lang sv #pubdate 2026-08-07T02:00:00 #topics Dikter, poesi, lyrik, fred, krig, arbetarklassen, Statare, Statarsamhället, Strejk, **I.** Allt lågt som finns i en människas bröst, allt uselt och rått, som är, kan driva en tanklös och slö individ att värva sig till militär och bli såsom sådan ett nummer blott, ett verktyg, en köpt maskin, en marionett - men ett levande liv som omskapts av disiplin! **II.** En **människa** var du väl dock en gång, du broder i brigarens skrud, som böjde dig fritt under okets tvång för krigets vanskapta gud men kanhända du inte förstod det **då** det du gjorde i ungdomens år... Därhemma svalt moder och syskon små; på nöden du kunde ej rå! Och arbetet tröt och värvarens lock förledande ljöd för din själ. Så grann är kronans lånade rock och hårt är att - svälta ihjäl! Då sålde du dig! Sålde själ, sålde kropp för att hjälpa i svälthotat hem! Du sålde **dig själv**, då i fjättrar du lopp, du trodde du gagnade dem, dem därhemma, din utslitna far och din mor som från barndomen trälat i nöd - **då** visste du inte vad pina det bor i att äta en krigares bröd... **III.** I långa år han kämpat nog, din gamla far, vid harv och plog och slitit ut sig själv för andra. Den väg han gått var hård och lång och nedtryckt utav släpets tvång han tröttnade till slut att vandra. Bland statarfolket strejk bröt ut - man vaknade ändå till slut! - och plog och hacka slängdes; man hotfullt ställde sig i led och gamle far din själv var med där allra främst man trängdes. De ville hålla fram sin rätt på enkelt arbetsmannasätt: - » Giv bröd, giv rätt, giv lika! » - De skymfades och hotades, de bort från gården motades, men **ville* ej ge vika. Då ljöd ett rop: **"Hit, militär!"** Bland fredens redskap syns gevär och dragna sablar glänsa; ett hop soldater tvingats ut, utan pardon och utan prut från platsen »pöbeln» ränsa. **IV.** Så står du där då, du som fanan svurit och gav dig ut att »skydda hem och härd», du som geväret se'n i blindo burit och lärt dig dyrka bajonett och svärd. Du ser en hop av fredens män i trasor, som önska blott att mänskovärde få, som pinats nog av hungersnödens fasor och vilja bättre, ljusa villkor nå. Du ser dem där. Du ser din ende broder, den ende du av många syskon har, och bredvid honom ser du så din moder och grånad, bruten där din gamle far. » Giv akt... ge fyr! » Hör du kommandoorden, » ned med det packet!»... Är det väl en dröm? - Ditt skott går av och signa ned mot jorden du ser en man och utav blod en ström. **V.** De grånade hårtestar ligga i pölen av levrat blod; du lärde dig grundligt ditt yrke: din träff var god! För alltid är den nu slocknad, den stämma som var din fars; ett dödsskri var sista ljudet som fram till ditt öra bars. **Det** ljudet dock alltid skall klinga och isa ditt blod i dess lopp, och **du skall förbanna den stundanden** **du sålde din själ och din kropp!**