Man önskar att få veta av oss, vilken ställning vi intager eller tänker att intaga till den tredje internationalen trots att vi ännu icke äro fullständigt klara över om tredje internationalen ännu blott är i sitt vardande eller redan är ett fullbordat faktum.
Denna fråga bliver säkert diskuterad på »Unione kommunista Anarchica Italianas» nästa kongress, vid vilken alla nu existerande anarkistiska grupper bliver representerade, och vi antar att man där vill finna en tillfredsställande lösning på den samma.
Emellertid må det vara oss tillåtet att framställa vår egen mening.
Vad är då tredje internationalen för en mystisk organisation, som ännu stöder hela sin prestige på att dess förkunnare kommer från Ryssland, ett land som därom är intet tvivel, befinner sig i revolution, men som icke desto mindre fortfarande är inhöljt i legendens dimma.
Har den redan ett bestämt program som kan antagas av alla riktningar, som önskar att ansluta sig till den?
Eller blir programmet först föreslaget, diskuterat och formulerat på den första kongressen?
Är det sista tillfället, vilken ståndpunkt kommer kongressen då att taga. Kommer den att vara parat till att mottaga ombud från alla arbetarorganisationer och alla revolutionära partier och garantera dem lika rätt. I synnerhet: kommer man att inbjuda anarkisterna och låta dem deltaga i förhandlingarna.
Om tredje internationalen blott har till uppgift att vara en partisocialistisk organisation som skall erövra den politiska makten och etablera den så kallade proletariatets diktatur, för att på detta sätt uppnå en auktoritär kommunistisk stat, så är det tydligt att vi icke har något att söka inom dess ramar.
I detta tillfälle är den just blott en international av bestämda socialistiska partier eller en international grundlagd av socialistiska partier, vars anhängare kommit till den övertygelsen att ett sammaförande av de olika socialistiska riktningarna i en gemensam internationell organisation blott skulle lamslå handlingskraften, på grund av de uppenbara motsättningarna mellan de olika riktningarna. Detsamma är också fallet med den anarkistiska internationalen, som likaså blott kan omfatta en bestämd riktning. I båda dessa fall är det en riktnings internationella organisation, som har bildats för att genomföra sitt särskilda program. Men en sådan sammanslutning har på intet sätt karaktär av att vara arbetarnas international.
En verklig arbetarnas international måste i sina led samla alla arbetare som är medvetna om sina klassintressen, alla arbetare, som måste böja sig under utsugarnas ok och vill resa sig, alla arbetare som ha beslutat sig för att bekämpa kapitalismen, vilka medel de än föredraga att använda.
I en sådan international kan alla anarkister, socialister, syndikalister förena sig, utan att den ena riktningen behöver att giva avkall på sina speciella mål och metoder. Här kan varje grupp få plats för sin egen propaganda, en mäktig drivkraft som kommer att föra massorna fram till den avgörande kampen.
På den stunden hoppas vi.