Erik Lindorm
Francisco Ferrer
1916
När telegrafen knackade din död
på några vita smala pappersramsor,
all världen lyssnade, när salvan ljöd
som söndersköt ditt starka bröst i slamsor.
Men redan lagra dagarna sitt dam
och glömskans vävar spinna tidens spindlar.
Som intet hänt nu brusar livet fram
och människorna gå alltjämt med bindlar.
Men utav unga sitter än en ring
med brösten av ditt öde sönderslitna,
och deras pannor välva stora ting
och deras tänder äro sammanbitna.