Till Gustav Jansson som stupade vid Ewerett U. S. A., den 19 nov. 1916

"Arbetarn har inget fädernesland".
De äro blott rövarnas trälar.
Och söka de slita träldomens band
de bliva då landvisla själar.

Den lotten, kamrat, fick du pröva på
då du sökte bojorna spränga.
De ville med våld dig till krigsman få,
med hot av deras lagar stränga.

Du ville det ej. I landsflykt du gick
hällre än mördaryrket lära.
Men dit du kom fanns även rövarskick.
Då svor du att friheten bära.

Därför du gick in i I. W. W:s led
och stred mot tyrannernas välde.
Länge ej varade den kampen du stred.
Ty snart de dig till jorden fällde.

Så ha de nu tagit ditt unga liv,
de skurkar mot vilka du kämpat.
De stött i ditt hjärta sin blodiga kniv,
för alltid din kamplust de dämpat.

Men vad de än tagit, de icke kan
ta bort idealen du hade,
att vattna dess rötter ditt blod det rann.
Dock, sorg... Det i graven dig lade.

Och därför, ett tack, kamrat vad du gjort
en runhäll över din grav vi välte:
"Du kämpat har för allt ädelt och stort,
och fallit du har som en hjälte."