Det som kan sägas om rösträtten kan formuleras i några få ord:
Att rösta, det är att avsäga sig sin rätt.
Att utse en eller flera herrar för längre eller kortare tid det är att avstå från sin egen makt. Antingen det blir en mäktig monark, en konstitutionell furste eller helt enkelt ett ombud med fast mandat, blir den kandidat ni bära till tronen eller fåtöljen eder herre.
Ni välja män som stå över lagarna emedan de åtaga sig att redigera dem och emedan deras mission är att få er att lyda.
Att rösta, det är att bli bedragen. Det är att tro att vanliga människor hastigt och lustigt få förmågan att kunna och förstå allt. Edra ombud måste lagstifta om allt, från tändstickor till krigsfartyg och ni måste tro att deras intelligens växer i proportion med den oerhörda uppgiften. Historien lär det motsatta. Makt har alltid blandat och prat alltid förfäat. Medelmåttan gäller alltid mest i parlamenten.
Att rösta, det är att framkalla förräderiet.
Tvivelsutan tro de röstande på ärligheten hos dem de ge sina röster och kanhända kunna de det även i början då kandidaterna ha den första kärlekens iver. Men varje dag har sin »dagen efter». I och med förändrad miljö förändras människan. I dag bugar sig kandidaten djupt för er, i morgon sträcker an på sig. Han tar edra röster - och befaller över er. Kan en arbetare som blivit verkmästare sedan vara densamma som innan han fick arbetsgivarens gunst? Böjer ej den argaste demokrat sin rygg då bankdirektören värdigas inbjuda honom till middag eller då kungens lakejer göra honom den äran att samtala med honom vid hovet?
Atmosfären i parlamentet är osund att inandas, ni sända edra ombud i en korruptionsmiljö, förvåna eder då icke över att de bli korrumperade.
Avstå således ej från er makt! Låt ej edert öde avgöras av därtill oförmögna framtida förrädare.
Rösta ej! I stället för att anförtro edra intressen åt andra försvara dem själv!
Handla! Tillfällen fattas ej för dem som ha god vilja.
Att lägga ansvaret på andra det är att sakna mod.