Kräftgång

De voro frihetsvänner
och unge frie männer
som ropade: ned!
Ned med förtryckarelater
och pöbelaristokrater,
ned med pack och plebejer
och köpta lakejer,
lakejer som köpts för dukater,
- ty så var tidens sed.

Men tiden förrunnit
och idealen försvunnit,
och de blivit gamla och grå.
Och för alla, som de smädat
och begabbande hädat,
de nu stå på tå.
Och där förr de skulle dundra
och ropa på frihet och rätt,
där stå de nu och undra
på tusende sätt
- om icke folket är pack ändå?

Och för en tid än förrinna,
torde undran försvinna
och packet bli axiom
- och de själva bli får.