Kamrat Almskougs begravning ägde rum i söndags.
Liket hade på klubbens bekostnad sänts från Vestervik till Kalmar.
Redan tidigt på söndagsmorgonen strömmade folket till Folkets hus, där vår kamrat vilade i sin med rött höljda kista, översållad av blommor.
Bland dessa märktes kransar från Klubben, Centralkommittén, Hinke Bergegren m. fl.
Klockan ½ 1 e. m. spelade musiken upp och kistan bars till graven av 6 klubbister, klädda i vita mössor, straxt efter kistan bars en svart fana med inskriptionen: »Samhället mördade honom» på den andra »Vi kräva hämd». Sedan följde klubbens, logens, samt flera fackföreningsfanor. Tåget räknade minst 400 personer, medan på båda sidor hela vägen från Folkets hus till kyrkogården folket stod packat. Inkomna på kyrkogården bars kistan direkt till graven. Prästen hade förut förklarat utan vidare att jordfästningen skulle äga rum innan kistan sänktes.
Fram till graven trädde nu samtidigt vår kamrat Björklund, för att ägna den avlidne några minnesord, och prästen för att förrätta jordfästningen. Sedan vår kamrat börjat, sökte prästen oupphörligt avbryta honom för att till sist när han höll på att sluta, taga upp en psalm. Omedelbart efter höjdes Internationalen, dess toner förda av tusende röster klingade högt över hela kyrkogården dränkande prästens och hans fårs psalm. Medan så jordfästningsceremonien pågick klingade sista versen: Regeringarna oss förtrycka... Med värnpliktssträjk vi skola rycka just deras bästa vapen ned.»
Sedan då sången slutat och prästen äntligen tystnat återupptog kamrat Björklund ånyo sitt tal, slutande med ett varmt tack till den avlidne kamraten.
Begravningen kommer troligtvis att få ett efterspel, därför återkommer jag nästa vecka.