#title Skomakaren #author Adolf Johansson #date 1935 #source Tidningen Brand #12 1935 #lang sv #pubdate 2026-05-24T02:00:00 #topics dikter, poesi, arbetarklassen, lyrik, klasskamp, Han satt på en rankig trefotapall en mäkta lärd filosof, att pligga skor var hans kall. Han, som fötts till världsfilosof, Han visste hur världen kom till och utläste stjärnornas gång. Läste om tyfus och lungsotsbacill och tolkade vindarnas sång. En diktareande på trefotapall som slet för sitt fattiga liv och drömde frälsning från sin pall och log emot småglin och viv. Han nynnade sånger av självfabrikat och blicken var "glödig" och blå och ljungade "frihet" för prol'tariat. Och riste med hårmanen grå. Hans tänkarepanna lades i veck som blevo ärrdjupa sår skurna i blodskamp,bland sylar och bäck. "Äreminnen" - från kampfyllda år. Åren och svälten, tyngde som bly. Han böjdes dock ej, han bröts och hårmanen föll som stormpiskad sky och ljungande eldsblicken slöts. En viskning, hördes i natten: "Svär! att bli vad du föddes till. Bliv fri, du, son av mig Proletär bliv stark! - Du är vad du vill." - Så somnade in, en lumpproletär som ej blev förstådd av sin klass. En livsfilosof. - En kampkaraktär låg slocknad i kamp för sin klass, Men ännu i döden en hälsning, bar hans ljungande, slocknande blick: "Förenens!" - God natt! Det var min far som ned i tystnaden gick.